This Is The Story

Jag orkar snart inte vänta mer, jag känner mig tjockare än någonsin
och jag längtar efter min lilla älskling så otroligt mycket. Jag har
börjat tänka mycket på förlossningen och försöker föreställa mig hur
allting kommer att bli, men det går inte. Det är svårt att sätta sig in
i en sådan situation. Jag har ju läst om andras upplevelser och
pratat mycket med mamma, men alla har ju sin egen uppfattning
om saker och ting och varje förlossning är unik.

Jag hoppas väldigt mycket på att Joel ska kunna få dela ett rum
med mig och stanna kvar. Tanken av att inte ha honom med mig
på bb de första nätterna är lite skrämmande. Det skulle kännas
mycket tryggare att få ha honom vid min sida!
Min barnmorska berättade att de kommer att bygga ut bb så att
alla nyblivna föräldrar i framtiden ska kunna få möjligheten att ha ett
dubbelrum för sig själva. Jag önskar att den möjligheten skulle
finnas redan nu.

Min lillebror sa något otroligt gulligt för ett tag sen:
-"Elin, äter du mycket lakrits nu?"
-"Nej, varför skulle jag göra det?"
-"Jag har bara hört att gravida kvinnor brukar äta det mycket,
jag tror det är för att bäbisar i magen gillar det"

Haha, barn har alltid så bra förklaringar på saker och ting.